Inre tempo
När man väl lär sig det yttre tempot som gör att vi tidsplanerar, har våra anteckningar i mobilen eller på papper för att inte glömma något, så går allt av bara farten tills någon som i mitt fall TEAMET på Rehab sa åt mig!
Jag fick rita på papper min Hanteringsdagbok, Aktivitetsdagbok samt klocka för att se med egna bilder hur mitt liv såg ut! Åååj, vad jag grät och var förbannad och förtvivlad över vad jag skulle göra avkall på. Man vill ju ha allt kvar och inget vill man vara utan, allt går ju så bra (trodde jag).
Det var det yttre tempot jag då lugnade mig på i den 3-veckor perioden på Rehab och jag trodde då att jag funnit lugnet (då visste jag inte bättre), det yttre lugnet!!
Det inre lugnet fann jag först nu i veckan som var av onsdagen och torsdagen!!
TEAMET har tjatat om HÄR och NU och om Mindfulness och visst kan jag Mindfulness tillfullo, men HÄR och NU fattade jag inte riktigt från början i alla situationer.
Man kan sitta och dricka kaffe t.ex. men ändå liksom med halvresta ben och nästa på väg. Man sitter lugnt på stolen och ser väldigt lugn ut, men tanken är kanske på matlagningen till kvällen, inköpslistan, hundarnas mat eller något annat kom-ihåg och man har fullt kör i kroppen trots att man är kroppsligt lugnt till det yttre!
Jag upptäckte att mitt inre lugn var inte alls lugnt utan här körde jag 400knyck inombords!!
Det beror på att man som jag utsats för mobbing i skolan och i arbetslivet, fått stryk i skolan av elever som stryptag, våta servetter i ansiktet, käftsmäll och för att tala om alla dom glopord man fick höra om hur man såg ut och varför man inte drack sprit etc..........
DÅ hanterade jag detta och klarade mig bra genom skolåren och i arbetslivet, men kroppen satte sina spår som jag då inte kände, genom att spänna sig och börja krampa, låsningar i ryggen och nacken och svaret till lösningen blev osm oftast Naprapat som löste detta för stunden. Trots att man inte tror detta så går kroppen till försvar för att klara nästa angrepp bättre och genom detta så blir det en inre "cirkus/karusell" med ökat fart i sitt inre tempo samt muskelspänningar!
Visst har jag känt av alla dom muskelkramper jag haft genom åren och så många gånger man gått till Naprapaten, men mitt inre lugn har jag inte hittat förrän nu!!
Även om det är många som har sagt åt mig att ta det lugnare, så går inte detta förrän du själv finner lugnet och det är då först du fattar hur fort det egentligen har gått inombords i kroppen.
Jag är glad att jag funnit mitt inre lugn och mitt yttre lugn, men det är en svår väg att följa för har man kört på så här i dryga 35år så är det svårt att byta kurs!!
Men jag hittat detta lugn och jag vet hur det känns nu så jag kommer hålla hårt fast vid detta och inte ryckas med i tempot för att öka farten, NEJ då kommer jag att dra i nödbromsen direkt och hålla mig krampaktigt kvar i lugnet för här vill jag stanna och njuta!!!
Jag fick rita på papper min Hanteringsdagbok, Aktivitetsdagbok samt klocka för att se med egna bilder hur mitt liv såg ut! Åååj, vad jag grät och var förbannad och förtvivlad över vad jag skulle göra avkall på. Man vill ju ha allt kvar och inget vill man vara utan, allt går ju så bra (trodde jag).
Det var det yttre tempot jag då lugnade mig på i den 3-veckor perioden på Rehab och jag trodde då att jag funnit lugnet (då visste jag inte bättre), det yttre lugnet!!
Det inre lugnet fann jag först nu i veckan som var av onsdagen och torsdagen!!
TEAMET har tjatat om HÄR och NU och om Mindfulness och visst kan jag Mindfulness tillfullo, men HÄR och NU fattade jag inte riktigt från början i alla situationer.
Man kan sitta och dricka kaffe t.ex. men ändå liksom med halvresta ben och nästa på väg. Man sitter lugnt på stolen och ser väldigt lugn ut, men tanken är kanske på matlagningen till kvällen, inköpslistan, hundarnas mat eller något annat kom-ihåg och man har fullt kör i kroppen trots att man är kroppsligt lugnt till det yttre!
Jag upptäckte att mitt inre lugn var inte alls lugnt utan här körde jag 400knyck inombords!!
Det beror på att man som jag utsats för mobbing i skolan och i arbetslivet, fått stryk i skolan av elever som stryptag, våta servetter i ansiktet, käftsmäll och för att tala om alla dom glopord man fick höra om hur man såg ut och varför man inte drack sprit etc..........
DÅ hanterade jag detta och klarade mig bra genom skolåren och i arbetslivet, men kroppen satte sina spår som jag då inte kände, genom att spänna sig och börja krampa, låsningar i ryggen och nacken och svaret till lösningen blev osm oftast Naprapat som löste detta för stunden. Trots att man inte tror detta så går kroppen till försvar för att klara nästa angrepp bättre och genom detta så blir det en inre "cirkus/karusell" med ökat fart i sitt inre tempo samt muskelspänningar!
Visst har jag känt av alla dom muskelkramper jag haft genom åren och så många gånger man gått till Naprapaten, men mitt inre lugn har jag inte hittat förrän nu!!
Även om det är många som har sagt åt mig att ta det lugnare, så går inte detta förrän du själv finner lugnet och det är då först du fattar hur fort det egentligen har gått inombords i kroppen.
Jag är glad att jag funnit mitt inre lugn och mitt yttre lugn, men det är en svår väg att följa för har man kört på så här i dryga 35år så är det svårt att byta kurs!!
Men jag hittat detta lugn och jag vet hur det känns nu så jag kommer hålla hårt fast vid detta och inte ryckas med i tempot för att öka farten, NEJ då kommer jag att dra i nödbromsen direkt och hålla mig krampaktigt kvar i lugnet för här vill jag stanna och njuta!!!
Tempo
Jag har fått hört så många gånger om att jag skall ta det lugnare, ta det mera i saktare tempo etc.
Jag tyckte att jag hade gjort avkall på så mycket, genom att dra ner på tiden till så mycket. Det fick bli mindre antal saker jag skulle göra per dag och mer tid till att vila och ta igen mig!
Mindre hundar, mindre engagemang..................... ja mindre aktiviteter av allt som hundutställningar, mindre åkande, mindre telefonsamtal, mindre Sms, för att få ihop min energi/tempo till det jag gör.
Det var fruktansvärt jobbigt att göra avkall på så mycket!!! Jag som var van att köra på i 200knyck och trivdes med detta och hade inga planer på att dra ner! Jag var på karusellen och tyckte det gick utmärkt!
Det är lätt att få mycket saker runt omrking sig, man kan ha dålig tidsplanering som jag (tror att man klarar saker på kortare tid, men att kroppen tar skaerna på längre tid), man far runt och handlar, pratar i telefon, kör bil i trafiken, planerar och planerar etc..
Tempot blir högre och högre fast man gjort så mycket avkall på så många saker!
Det är då man får tänka till och sluta göra fler saker samtidigt eller få in så mycket på samma dag!!
Det är lättare sagt än gjort när man har funnits i karusellen eller i det runda hjulet som hamstern springer i och man fortsätter att fara runt så länge hjulet snurrar tills kroppen sätter stopp eller hjulet snurrar inte längre av egen fart.
Man rycks med och när man väl är med i tempot så går det bara av farten utan att man tror själv på detta!
Jag tyckte att jag hade kontroll och hade ett lugn *hån skratt*
Jag tyckte att jag hade gjort avkall på så mycket, genom att dra ner på tiden till så mycket. Det fick bli mindre antal saker jag skulle göra per dag och mer tid till att vila och ta igen mig!
Mindre hundar, mindre engagemang..................... ja mindre aktiviteter av allt som hundutställningar, mindre åkande, mindre telefonsamtal, mindre Sms, för att få ihop min energi/tempo till det jag gör.
Det var fruktansvärt jobbigt att göra avkall på så mycket!!! Jag som var van att köra på i 200knyck och trivdes med detta och hade inga planer på att dra ner! Jag var på karusellen och tyckte det gick utmärkt!
Det är lätt att få mycket saker runt omrking sig, man kan ha dålig tidsplanering som jag (tror att man klarar saker på kortare tid, men att kroppen tar skaerna på längre tid), man far runt och handlar, pratar i telefon, kör bil i trafiken, planerar och planerar etc..
Tempot blir högre och högre fast man gjort så mycket avkall på så många saker!
Det är då man får tänka till och sluta göra fler saker samtidigt eller få in så mycket på samma dag!!
Det är lättare sagt än gjort när man har funnits i karusellen eller i det runda hjulet som hamstern springer i och man fortsätter att fara runt så länge hjulet snurrar tills kroppen sätter stopp eller hjulet snurrar inte längre av egen fart.
Man rycks med och när man väl är med i tempot så går det bara av farten utan att man tror själv på detta!
Jag tyckte att jag hade kontroll och hade ett lugn *hån skratt*
Promenad
Jag har lärt mig att promenera!
Förr genom så måga år så har jag gått eller promenerat genom att få in det i schemat i min vardag eller så har jag pressat mig för jag vet hur bra det är att gå för både kropp och själ samt för vikten också.
Jag har liksom gått och njutit på promenaderna med bestämda mål i siktet samtidigt tycker jag att jag har njutit av mina promenader!??
Nu promenerar jag utan några bestämda mål om hur långt jag skall gå eller hur fort jag skall gå och inte pressar jag in promenaderna mellan två saker, utan tar nu dessa promenader på ett helt annat sätt genom att gå så långt jag vill och känner, ingen telefon med, bara gå och njuta i lugnet!!!
Förr genom så måga år så har jag gått eller promenerat genom att få in det i schemat i min vardag eller så har jag pressat mig för jag vet hur bra det är att gå för både kropp och själ samt för vikten också.
Jag har liksom gått och njutit på promenaderna med bestämda mål i siktet samtidigt tycker jag att jag har njutit av mina promenader!??
Nu promenerar jag utan några bestämda mål om hur långt jag skall gå eller hur fort jag skall gå och inte pressar jag in promenaderna mellan två saker, utan tar nu dessa promenader på ett helt annat sätt genom att gå så långt jag vill och känner, ingen telefon med, bara gå och njuta i lugnet!!!
Överblick
Första veckan av Rehab- Analysveckan.......................
Tänkte om jag verkligen hörde hemma på Rehab, jag som hade sådan koll på läget och var så strukturerad, lugn och diciplinerad *skratt*. Jag funderade verkligen om detta var något för mig!! Berättade och berättade för TEAMET om mig och min smärta.
Den andra perioden var på 3 veckor på Rehab och den........................
Var så omtumlande att jag grät var och varannan minut!! Att se sin själ i spegeln och blotta sig själv för mig själv var svårt och tvunget!!! Detta trodde jag inte om mig själv!!! Vi fick redskapen med oss hem om hur vi skulle tänka på om oss själva och i mitt fall så skulle jag sluta att vara "bror duktig"!!!! Det är svårt att efter så lång tid som dryga 30år som man har kört på att helt plötsligt ändra sin livsstil och tänka om, sådant tar tid!!! Det blev en stor sorg över mitt "gamla jag" samt okänd mark man skulle gå på nu och börja känna efter i sin kropp......... jag som har hela tiden förnekat in smärta och kört bara på i 200knyck!
Den sista perioden var nu i veckan som var och var på 1 vecka på Rehab.........................
Jag hade gett mig den på att fixa detta när jag slutade den 3-veckors Rehab perioden att få till mina verktyg och när jag nu kom tillbaka så var jag stolt och TEAMET var glada över att jag hade fixat så mycket på så kort tid- 2 månader!!!
Jag var glad och tyckte på nytt att jag hade verkligen kontroll över mitt liv nu, med att känna efter i min kropp och allt jag hade lärt mig. Det var en givande vecka med mera mediciner, arbetsterapeuten som var till min arbetsplats och till min gruppchef, vi skall fixa en bättre stol till mig fast det kan vara en billigare stol men med armstöd på. Jag skall åter till sjukgymnasten för att pröva TENS denna månad!
Men dom två sista dagarna på sista veckan upptäckte jag för första gången i mitt liv att jag "TRODDE" att jag var lugn inombord i kroppen men upptäckte nu att jag hade kört på i 400knyck inombords.
Så när jag satt och drack kaffe förr så var mina tankar någon annanstans som matlagning, vad jag skulle göra här näst etc.
Nu kände jag ett betydligt lugnare tempo i min kropp som jag "ALDRIG" känt förut och jag funderade om det verkligen var jag eller om jag var bara sävlig!!!!
Även TEAMET såg på mig den sista dagen att jag var betydligt lugnare än tidigare! Det kan vara skillnad på att sitta och sitta!!!
Så nu skall jag fortsätta att ha kvar mitt lugn och jag har ju så lätt för att gå i spinn, öka tempot inombords blixtsnabbt, skynda.... skynda, måste hinna med det och det och vips så är man igång igen med tempot inombords och i kroppen!!
Så nu i början kommer det att ta tid att få in detta lugnet i kroppen och inte forcera fram som en skenande häst eller Ferrari! Men som dom säger att träning och åter träning brukar ge resultat!!!
Så jag kommer ta det verkligen lugnt och detta för med sig att jag kommer lägga in blogginlägg när jag känner för det och inte pressa ner ett blogginlägg mellan olika saker och inte heller kommer jag göra flera olika saker samtidigt som jag så ofta har gjort, pratat i telefonen samtidigt som man lagar mat eller skriver på datan och pratar i telefonen...... NÄeee, det blir en sak i taget numera!!!
Mer kommer framöver......
Tänkte om jag verkligen hörde hemma på Rehab, jag som hade sådan koll på läget och var så strukturerad, lugn och diciplinerad *skratt*. Jag funderade verkligen om detta var något för mig!! Berättade och berättade för TEAMET om mig och min smärta.
Den andra perioden var på 3 veckor på Rehab och den........................
Var så omtumlande att jag grät var och varannan minut!! Att se sin själ i spegeln och blotta sig själv för mig själv var svårt och tvunget!!! Detta trodde jag inte om mig själv!!! Vi fick redskapen med oss hem om hur vi skulle tänka på om oss själva och i mitt fall så skulle jag sluta att vara "bror duktig"!!!! Det är svårt att efter så lång tid som dryga 30år som man har kört på att helt plötsligt ändra sin livsstil och tänka om, sådant tar tid!!! Det blev en stor sorg över mitt "gamla jag" samt okänd mark man skulle gå på nu och börja känna efter i sin kropp......... jag som har hela tiden förnekat in smärta och kört bara på i 200knyck!
Den sista perioden var nu i veckan som var och var på 1 vecka på Rehab.........................
Jag hade gett mig den på att fixa detta när jag slutade den 3-veckors Rehab perioden att få till mina verktyg och när jag nu kom tillbaka så var jag stolt och TEAMET var glada över att jag hade fixat så mycket på så kort tid- 2 månader!!!
Jag var glad och tyckte på nytt att jag hade verkligen kontroll över mitt liv nu, med att känna efter i min kropp och allt jag hade lärt mig. Det var en givande vecka med mera mediciner, arbetsterapeuten som var till min arbetsplats och till min gruppchef, vi skall fixa en bättre stol till mig fast det kan vara en billigare stol men med armstöd på. Jag skall åter till sjukgymnasten för att pröva TENS denna månad!
Men dom två sista dagarna på sista veckan upptäckte jag för första gången i mitt liv att jag "TRODDE" att jag var lugn inombord i kroppen men upptäckte nu att jag hade kört på i 400knyck inombords.
Så när jag satt och drack kaffe förr så var mina tankar någon annanstans som matlagning, vad jag skulle göra här näst etc.
Nu kände jag ett betydligt lugnare tempo i min kropp som jag "ALDRIG" känt förut och jag funderade om det verkligen var jag eller om jag var bara sävlig!!!!
Även TEAMET såg på mig den sista dagen att jag var betydligt lugnare än tidigare! Det kan vara skillnad på att sitta och sitta!!!
Så nu skall jag fortsätta att ha kvar mitt lugn och jag har ju så lätt för att gå i spinn, öka tempot inombords blixtsnabbt, skynda.... skynda, måste hinna med det och det och vips så är man igång igen med tempot inombords och i kroppen!!
Så nu i början kommer det att ta tid att få in detta lugnet i kroppen och inte forcera fram som en skenande häst eller Ferrari! Men som dom säger att träning och åter träning brukar ge resultat!!!
Så jag kommer ta det verkligen lugnt och detta för med sig att jag kommer lägga in blogginlägg när jag känner för det och inte pressa ner ett blogginlägg mellan olika saker och inte heller kommer jag göra flera olika saker samtidigt som jag så ofta har gjort, pratat i telefonen samtidigt som man lagar mat eller skriver på datan och pratar i telefonen...... NÄeee, det blir en sak i taget numera!!!
Mer kommer framöver......
Summering o fundering:)
Summering och fundering *ler*
Jag har jobbat sedan den 7/1 med Data arbete, provat oss fram Arbetsgivaren- min chef och jag om hur det känns i kroppen med att jobba varje dag eller varannan dag, antal timmar etc.
Nu den kommande veckan skall jag på min sista vecka på Rehabilitering! Först gick jag i höstas 1 vecka Analysvecka och sedan i november så gick jag 3 veckor *tuffa* Rehabiliteringsveckor och nu blir det *knyta påsen veckan* som man brukar säga, den veckan som kommer där man försöker se om hur man har lyckats under dessa 2 månader och hur mycket bättre man har blivit i sin kropp.
Tycker läkaren att man skall göra en "Ny" sådan här period med 5 veckor till av Rehabilitering för att det skall öka chanserna till att bli ännu bättre så säger läkaren detta nu den veckan som kommer. DEt blir också mera klarar riktlinjer tror jag om vilket arbete som passar mig bäst, hur mycket procent skall jag jobba framöver etc.
Det är pirrigt i magen, för man vet aldrig vad som skall hända eller vad som kommer att hända vare sig med mig själv eller med upplägget för veckan! Man tror man vet men sedan så blir det något helt annat!
Jag vill få klart om hur det blir med jobb, vilket jobb som jag skall ha så dom inte säger igen att detta jobbet klarar du inte av, och man åker rätt ner och känner sig hopplöst förlorad i sig själv.
Jag önskar att jag får behålla det nuvarande jobbet, men hur mycket procent jag skall jobba, får vi se och det bestämmer läkaren utifrån vad min kropp klarar samt försäkringskassan.
Jag är sjukligt trött, tappar hår på kudden, i hårborsten och när man tvättar håret är aldrig roligt för då blir det små mycket hår som åker av! Hopplöst!!
Man blir grinfärdig varje gång när man får ta bort håret från silen i duschen!
Vi skall sätta i gång vår nya dator idag och installera Windows 7 på. Vi har väntat på Windows7 skivan länge nu, en uppgraderingskiva.
Dottern längtar så för hon vill spela Sims3 och kan inte göra detta på vår gamla dator (uråldrig). Så det lär nog bli upptaget här framöver vid datorn samt jag skall lära mig det nya också vilket lär ta tid, så har överseende med att jag inte kanske hör av mig på ett tag!
Men jag lovar .... jag kommer att berätta om hur det var på Rehabilliteringen samt med mitt liv! Jag kommer ta bilder så länge och kommer att sätta in och skriva så småningom.
Vi syns och hörs!!!
Jag har jobbat sedan den 7/1 med Data arbete, provat oss fram Arbetsgivaren- min chef och jag om hur det känns i kroppen med att jobba varje dag eller varannan dag, antal timmar etc.
Nu den kommande veckan skall jag på min sista vecka på Rehabilitering! Först gick jag i höstas 1 vecka Analysvecka och sedan i november så gick jag 3 veckor *tuffa* Rehabiliteringsveckor och nu blir det *knyta påsen veckan* som man brukar säga, den veckan som kommer där man försöker se om hur man har lyckats under dessa 2 månader och hur mycket bättre man har blivit i sin kropp.
Tycker läkaren att man skall göra en "Ny" sådan här period med 5 veckor till av Rehabilitering för att det skall öka chanserna till att bli ännu bättre så säger läkaren detta nu den veckan som kommer. DEt blir också mera klarar riktlinjer tror jag om vilket arbete som passar mig bäst, hur mycket procent skall jag jobba framöver etc.
Det är pirrigt i magen, för man vet aldrig vad som skall hända eller vad som kommer att hända vare sig med mig själv eller med upplägget för veckan! Man tror man vet men sedan så blir det något helt annat!
Jag vill få klart om hur det blir med jobb, vilket jobb som jag skall ha så dom inte säger igen att detta jobbet klarar du inte av, och man åker rätt ner och känner sig hopplöst förlorad i sig själv.
Jag önskar att jag får behålla det nuvarande jobbet, men hur mycket procent jag skall jobba, får vi se och det bestämmer läkaren utifrån vad min kropp klarar samt försäkringskassan.
Jag är sjukligt trött, tappar hår på kudden, i hårborsten och när man tvättar håret är aldrig roligt för då blir det små mycket hår som åker av! Hopplöst!!
Man blir grinfärdig varje gång när man får ta bort håret från silen i duschen!
Vi skall sätta i gång vår nya dator idag och installera Windows 7 på. Vi har väntat på Windows7 skivan länge nu, en uppgraderingskiva.
Dottern längtar så för hon vill spela Sims3 och kan inte göra detta på vår gamla dator (uråldrig). Så det lär nog bli upptaget här framöver vid datorn samt jag skall lära mig det nya också vilket lär ta tid, så har överseende med att jag inte kanske hör av mig på ett tag!
Men jag lovar .... jag kommer att berätta om hur det var på Rehabilliteringen samt med mitt liv! Jag kommer ta bilder så länge och kommer att sätta in och skriva så småningom.
Vi syns och hörs!!!
Sjukligt trött
I tisdags så åkte jag en biltur och jag blev för första gången rädd för mig själv OM jag skulle klara mig att köra bil fram och tillbaka och köpa det jag skulle!
Jag som har flängt runt med min dotter på olika utställningar, haft valpkullar, varit i farten med olika projekt och nu känns det som att antingen så är det jag som har lättat på gasen från 120 knyck och helt enkelt funnit 30 km/h glädjen att glida omkring och klarar inte längre högre hastigheter med min kropp oavsett hur mycket jag än gasar för att få upp farten!
Eller så är det så att "insprutningen" till bensinen har gått sönder i min kropp för när jag försöker hur mycket jag än försöker så händer det inte något med att öka farten, utan tvärtom så blir farten bara saktare och saktare!
Min kropp vill inte alls längre, helst om min kropp fick välja så skulle jag ligga på sängen och förmodligen bara sova hela dagarna igenom.
Eller så kan det också vara att jag har blivit mera medveten om min kropp och känner efter mera om mina signaler och ser och känner mera nu i kroppen osm gör att jag upplever min trötthet mera nu. Ja något är fel för så här trött har jag inte varit någonsin!!! Sjukligt trött!!
Jag som har flängt runt med min dotter på olika utställningar, haft valpkullar, varit i farten med olika projekt och nu känns det som att antingen så är det jag som har lättat på gasen från 120 knyck och helt enkelt funnit 30 km/h glädjen att glida omkring och klarar inte längre högre hastigheter med min kropp oavsett hur mycket jag än gasar för att få upp farten!
Eller så är det så att "insprutningen" till bensinen har gått sönder i min kropp för när jag försöker hur mycket jag än försöker så händer det inte något med att öka farten, utan tvärtom så blir farten bara saktare och saktare!
Min kropp vill inte alls längre, helst om min kropp fick välja så skulle jag ligga på sängen och förmodligen bara sova hela dagarna igenom.
Eller så kan det också vara att jag har blivit mera medveten om min kropp och känner efter mera om mina signaler och ser och känner mera nu i kroppen osm gör att jag upplever min trötthet mera nu. Ja något är fel för så här trött har jag inte varit någonsin!!! Sjukligt trött!!
Dag för Dag
Är så himla trött!!!
Skrev ett inlägg här som det blev Error på och försvann:( Så himla typiskt!!!
Jag har under den senaste tiden varit så himla trött, som bly i kroppen och som kroppen har varit vaken i flera dygn och vill inget hellre än att sova!
Ont har jag varje dag, ont i varje kroppsdel som har olika värk grader eller vad man skall kalla det för!
Det är jobbigt och otympligt att klä på sig och man blir förbannad på sig själv när man tappar balansen. Det är jobbigt att duscha och av att torka sig och sedan är man slut i kroppen, dränerad på energi och man måste sätta sig. Man blir slut av att sätta på sig skorna när man skall gå ut, för jag tappar balansen titt som tätt och vinglar hit och dit och som oftast så får man på sig halva skon eller så tappar man skon i golvet och man svär en lång ramsa för att man inte har fått på sig den j--vla skon på foten!!!
Bara för att få upp foten mot det andra knät för att sätta på sig skon så krävs det att jag tar med ena handen tag i byxbenet på den foten som skon skall på och när jag har "hissat" upp benen med att DRA upp benet via byxbenet eller handkripligen tar handen om fotleden för att få upp benet där det skall vara och för att jag skall få på mig skon, så förstår Ni kanske hur svårt det kan vara att "bara" klä på sig, det är en kamp varje j--vla dag och inte går det lätt heller kan jag säga!
Värken dränerar mig på min energi som jag skall hushålla med och då förstår Ni också hur mycket det går åt till att klä sig! Värken finns där 24 timmar om dygnet med olika grader av smärta och olika typer av smärta, från brännande till molande till kramp.
Bara något sådant som vädret kan ställa till elände för min kropp och då pratar vi om från -2 till -20 och ändå så är det minusgrader ute, men en nivåskillnad som gör kast i vädrets fuktighet och kyla och det ger mig mera smärta i lederna, muskelfästena och i musklerna.
Igår när jag jobbade så hade jag så ont i kroppen, svårt att gå och när jag gick så såg det ut som jag hade gjort på mig skulle jag tro! Svårt att gå upp för trapporna! Det var en pärs vill jag lova! Det blev dock lite bättre under dagen, men långt ifrån drägligt.
Jag verkligen hatar när det är omkast i vädret som + och -grader som sol till snö, från torr luft till fuktig luft, det gör allt mycket värre i min kropp vilket blir ännu svårare. Jämnare väder desto bättre!
Så nu har jag varit så trött att jag vet hur jag skall klara mig för att hålla mig uppe på benen.
I flera dagar så sover jag middag, jag somnar även när jag inte skall sova, isttandes i soffan somnar jag helt utslagen!
Skrev ett inlägg här som det blev Error på och försvann:( Så himla typiskt!!!
Jag har under den senaste tiden varit så himla trött, som bly i kroppen och som kroppen har varit vaken i flera dygn och vill inget hellre än att sova!
Ont har jag varje dag, ont i varje kroppsdel som har olika värk grader eller vad man skall kalla det för!
Det är jobbigt och otympligt att klä på sig och man blir förbannad på sig själv när man tappar balansen. Det är jobbigt att duscha och av att torka sig och sedan är man slut i kroppen, dränerad på energi och man måste sätta sig. Man blir slut av att sätta på sig skorna när man skall gå ut, för jag tappar balansen titt som tätt och vinglar hit och dit och som oftast så får man på sig halva skon eller så tappar man skon i golvet och man svär en lång ramsa för att man inte har fått på sig den j--vla skon på foten!!!
Bara för att få upp foten mot det andra knät för att sätta på sig skon så krävs det att jag tar med ena handen tag i byxbenet på den foten som skon skall på och när jag har "hissat" upp benen med att DRA upp benet via byxbenet eller handkripligen tar handen om fotleden för att få upp benet där det skall vara och för att jag skall få på mig skon, så förstår Ni kanske hur svårt det kan vara att "bara" klä på sig, det är en kamp varje j--vla dag och inte går det lätt heller kan jag säga!
Värken dränerar mig på min energi som jag skall hushålla med och då förstår Ni också hur mycket det går åt till att klä sig! Värken finns där 24 timmar om dygnet med olika grader av smärta och olika typer av smärta, från brännande till molande till kramp.
Bara något sådant som vädret kan ställa till elände för min kropp och då pratar vi om från -2 till -20 och ändå så är det minusgrader ute, men en nivåskillnad som gör kast i vädrets fuktighet och kyla och det ger mig mera smärta i lederna, muskelfästena och i musklerna.
Igår när jag jobbade så hade jag så ont i kroppen, svårt att gå och när jag gick så såg det ut som jag hade gjort på mig skulle jag tro! Svårt att gå upp för trapporna! Det var en pärs vill jag lova! Det blev dock lite bättre under dagen, men långt ifrån drägligt.
Jag verkligen hatar när det är omkast i vädret som + och -grader som sol till snö, från torr luft till fuktig luft, det gör allt mycket värre i min kropp vilket blir ännu svårare. Jämnare väder desto bättre!
Så nu har jag varit så trött att jag vet hur jag skall klara mig för att hålla mig uppe på benen.
I flera dagar så sover jag middag, jag somnar även när jag inte skall sova, isttandes i soffan somnar jag helt utslagen!
Sliten
Jag försöker summera min tid mellan när jag var på REhabiliteringen sist i november och fram till nu!
Vad jag har åstadkommit, förändringar och mycket mera!
Men jag är sliten, inte p.g.a av att jag summerar utan det är bara så i kroppen!
Vad jag har åstadkommit, förändringar och mycket mera!
Men jag är sliten, inte p.g.a av att jag summerar utan det är bara så i kroppen!
I helgen så frågade jag min kära sambo om vi gjort slut på Becel- smöret eftersom jag såg bara ett ny oöppnad förpackning i kylen. Jag glodde in i kylen och såg bara detta oöppnade förpackning, samt att jag höll på att duka fram frukosten tillsammans med sambon.
Min älskade sambo sa : Älskade vän, du har ju ställt Becel där på bänken! Vilket jag hade inget minne av att jag hade gjort.
Sedan frågade jag efter sockerskålen (jag använder inte socker men andra gör det) för att den skulle vara framme på bordet till frukosten! Jag tittade ordentligt på köksbordet, på bänkarna i köket och frågade på nytt min sambo efter sockerskålen.
Sambon svarade: Men den (sockerskålen) står ju där på bordet!!
Jag tittade igen på köksbordet och efter några flera tittar på köksbordet så fann jag den där till slut. *suck*
Ibland så raderas vissa saker bort från synen också förutom minnet, man liksom ser inte sakerna fast dom står mitt framför ögonen. Jag tror jag fått virus på hjärnan liksom ett datavirus som raderar vissa filer *ler*
Ibörjan blev jag så ledsen och trött på att huvudet fungerade så här oberäknerligt, men nu så gillar jag läget mera och accepterar att det händer bara *tröttsamt* men acceptabelt!
För det går ju inte att bli arg och ödsla en massa energi på sådant man inte kan rå för elelr på sådant man inte kan göra något åt!
Jag har lika ont nu som tidigare i kroppen, minnet sviker mig som oftast och jag är väldigt trött fast jag vilar, sover, mindfulness och tar det väääääldiiiigt lugnt!
Ändå trilskas kroppen med värken som tär och tär och slukar energin, min nacken som värker så och hur man än gör med avslappning, stretchning, micropauser så finns värken där i nacken. Jag fattar inte hur det går till när man har gjort så mycket för att förändra till det bättre!!!
Som alltid så försöker jag finna lösningar på tillvaron, försöker finna orsaker eller på annat sätt så jag kan göra något åt situationen, men som alltid så är det *bara* att gilla läget HÄR och NU och ta dagen som dne kommer!
När jag är så här sliten så har jag svårt att läsa och skriva ( se vad jag skriver), bokstäverna liksom flyter ihop och jag har svårt att urskilja meningen, bokstäverna åt och jag känner att det krävs mycket energi för att kunna urskilja bokstäverna åt och då låter jag bli istället och det är därför jag har varit trög på att skriva i Era bloggar och att skriva själv!!
Tur att nästa måndag så är det Rehabilitering och 5 dagar i nästa vecka!! Skall bli skönt att få träffa sina kursare på Rehab och få mera hjälp av personalen!!!
Många kramar till mina bloggvänner!!
Önskan
Tänk att det kan var så jobbigt att klä på sig, jobbigt att duscha, jobbigt att springa eller gå i trappor och mycket mera som är som man hade blivit överkörd innan man uträttar sina dagliga göromål!
Jag fattar inte att jag kan bli så slut *Bara* av att duscha! Hur svårt kan det vara och tänk förr när man hoppade in i duschen med energi och hoppade ut ur duschen med energin kvar!! *Skratt*
Ja, det var vädligt länge sedan sådant hände, man liknar mest äldre som har svårt med rörelser, stelheten, smärtan och muskelstyrkans ork, allt går långsamt!
Man blir omsprungen i korridorer, kulvertar, folk svisjar förbi som om jag vore traktorn och dom vore formel1 bilen!!
Tänk att så lite kan vara så kränkande, att man blir omsprungen eller någon som går om en i ett lite raskare tempo! Tänk dom gångerna man går i sällskap och man vill inte vara den där sisten som *ALLA* väntar på för att man skall komma fram någon gång!!
Fy vad skämigt när man sinkar någon när man går i grupp, nej då känns det bättre att gå med likasinnande så man känner gemenskap!
Att klä på sig, så enkelt egentligen *suck* man pustar, suckar benen vill inte böja sig uppåt och inte vill benen komma in i strumpan...............
man svär över strumpans fel och ändå vet man att det är min kropp som *bara* bråkar.
Armarna som är som stockar, domningar, fumliga fingrar som tappar saker som strumpan på golvet och man svär lite till för att nu måste man böja sig så här på morgonen!
Rena jumpa passet och man är slut och måste sätta sig ner! Hur kunde det bli så här???
Idag sa jag: Att jag önskade mig till den person som likt en alert människa som hoppar in i duschen och inte ens tänker på hur hurtig hon är utan snabtt och konsist lätt tar sig en dusch och senare ut igen för att med energi och glädje fylla dagen med roliga saker!
Tänk att få rå om sig och sitt liv och inte styras av andra, att få välja jobb själv, få bestämma över sin egna kropp och inte landstinget om hur min kropp klarar elelr inte, utan att få själv bestämma, känna makten över mitt eget liv!!
Så underbart det skulle vara att få önska sig en FRISK kropp och få glädjas åt det man inte brydde sig om tidigare som man tog för givet! Nä var rädd om det man har även nu när man kämpar med strumpor, benen som inte vill böja sig och armarna som inte vill fungera som det ska, samt fingrarna som inte får tappa saker för då måste man röra sig ner mot golvnivån, då skall man ändå trots allt tänka på "Hur bra jag ändå har det trots allt"
Men en önskan kan man alltid få ha i sitt hjärta!
Jag fattar inte att jag kan bli så slut *Bara* av att duscha! Hur svårt kan det vara och tänk förr när man hoppade in i duschen med energi och hoppade ut ur duschen med energin kvar!! *Skratt*
Ja, det var vädligt länge sedan sådant hände, man liknar mest äldre som har svårt med rörelser, stelheten, smärtan och muskelstyrkans ork, allt går långsamt!
Man blir omsprungen i korridorer, kulvertar, folk svisjar förbi som om jag vore traktorn och dom vore formel1 bilen!!
Tänk att så lite kan vara så kränkande, att man blir omsprungen eller någon som går om en i ett lite raskare tempo! Tänk dom gångerna man går i sällskap och man vill inte vara den där sisten som *ALLA* väntar på för att man skall komma fram någon gång!!
Fy vad skämigt när man sinkar någon när man går i grupp, nej då känns det bättre att gå med likasinnande så man känner gemenskap!
Att klä på sig, så enkelt egentligen *suck* man pustar, suckar benen vill inte böja sig uppåt och inte vill benen komma in i strumpan...............
man svär över strumpans fel och ändå vet man att det är min kropp som *bara* bråkar.
Armarna som är som stockar, domningar, fumliga fingrar som tappar saker som strumpan på golvet och man svär lite till för att nu måste man böja sig så här på morgonen!
Rena jumpa passet och man är slut och måste sätta sig ner! Hur kunde det bli så här???
Idag sa jag: Att jag önskade mig till den person som likt en alert människa som hoppar in i duschen och inte ens tänker på hur hurtig hon är utan snabtt och konsist lätt tar sig en dusch och senare ut igen för att med energi och glädje fylla dagen med roliga saker!
Tänk att få rå om sig och sitt liv och inte styras av andra, att få välja jobb själv, få bestämma över sin egna kropp och inte landstinget om hur min kropp klarar elelr inte, utan att få själv bestämma, känna makten över mitt eget liv!!
Så underbart det skulle vara att få önska sig en FRISK kropp och få glädjas åt det man inte brydde sig om tidigare som man tog för givet! Nä var rädd om det man har även nu när man kämpar med strumpor, benen som inte vill böja sig och armarna som inte vill fungera som det ska, samt fingrarna som inte får tappa saker för då måste man röra sig ner mot golvnivån, då skall man ändå trots allt tänka på "Hur bra jag ändå har det trots allt"
Men en önskan kan man alltid få ha i sitt hjärta!
Hjärtat
Idag så har jag fått brev från sjukhuset om att jag skall göra Myocardscint!
Det hela är att man sprutar in radioaktivt medel in i en ven (blodkärl) samtidigt som man skall testcykla eller så får man detta radioaktiva ämnet insprutat i venen när man är i vila.
Fick förberedande information om vad jag fick äta till frukost och vad jag inte fick äta. En lättare frukost, men inge kaffe, choklad, ingen mjölk eller banan. Låter läskigt!!
Sedan blir det gammastrålning som skall se hur mina blodkärl i hjärtat fungerar, om det kan vara någon kärlkramp eller inte.
Det blir i mitten på februari som jag skall göra detta och det skulle ta 5timmar!!! Fast mellan testcyklingen och vilotestet så skulle man vara ifrån detta och ha egen tid på 2 timmar, så man får väl häcka på jobbet kanske då :)
Det skall trots allt bli skönt och få skiten gjort så vet man senare hur allt ligger till.
Det hela är att man sprutar in radioaktivt medel in i en ven (blodkärl) samtidigt som man skall testcykla eller så får man detta radioaktiva ämnet insprutat i venen när man är i vila.
Fick förberedande information om vad jag fick äta till frukost och vad jag inte fick äta. En lättare frukost, men inge kaffe, choklad, ingen mjölk eller banan. Låter läskigt!!
Sedan blir det gammastrålning som skall se hur mina blodkärl i hjärtat fungerar, om det kan vara någon kärlkramp eller inte.
Det blir i mitten på februari som jag skall göra detta och det skulle ta 5timmar!!! Fast mellan testcyklingen och vilotestet så skulle man vara ifrån detta och ha egen tid på 2 timmar, så man får väl häcka på jobbet kanske då :)
Det skall trots allt bli skönt och få skiten gjort så vet man senare hur allt ligger till.
Jobbet
Mitt nya jobb är faktiskt väldigt roligt!
Jag sitter och jobbar med data om dagarna och tittar på Skadejournaler, skriver sedan i ett program över informationen till data från pappret.
Jag tar ett papper i taget och det finns inget som kan jäkta mig. Jag kan inte skynda på utan får ta ett papper i taget och så är det bara *ler*
Ibland ringer det i telefonen och ibland svara någon annan eller så blir det jag kanske som svarar. Vi är två som sitter brevid varandra och sedan finns det ett rum intill där det sitter 1-2 personer i också med olika uppdrag.
Vi är ett glatt gäng och har väldigt trevligt!
Jag hade förra veckan jobbat torsdagen och fredagen. Torsdagen slutade med migrän och synbortfall. Fredagen gick klart bättre för kroppen.
Denna vecka har jag jag jobbat måndag t.o.m torsdagen och när jag jobbar dagar så här i följd så skall jag jobbar "korta" dagar vilket blir för mig från 7-13.50 varje dag, dock händer det att det inte blir må- fredag utan allt måste stämma med 65% som jag skall jobba.
Vi ( ja hela rehabiliterings gänget med så många berörda) har beslutat att jag skall prova att jobba så här med flera dagar i följd och kortare arbetstid då som t.ex. slutar 13.50, sedan v.4 så skall jag jobba må, onsd och fredag och då jobbar jag 7-16 alltså längre dagar för att se om jag klarar längre dagar bättre men med återhämtning mellan dagarna.
Det är ett pysslande hit och dit för att se vad min kropp klarar av, långa dagar eller korta dagar, dagar i följd elelr mera vilodagar emellan för återhämtning.
Jobbet är lite av ett dektektiv arbete också, samt data så det passar mig jättebra!!!
Trots att jag gillar arbete så hade jag ont i kroppen i onsdags och på torsdagen så var det värre i kroppen. Det blir ju inte bättre när man fryser inne på sitt jobb för att det är så himla kallt överallt. Då spänner man ju sig och musklerna blir så stela och man får mera värk. Frös om händer gjorde jag också och att dom inte var blå fattar jag inte, för händerna var iskalla.
Tänk när man jobbade på golvet som undersköterska på akuten.....................
då hade man feber i flera månader i kroppen, hade sådan värk att man knappt kunde gå och händerna som strejkade till och från när man som minst anade detta, minnet tröt och man sluddrade elelr sa osammanhängande ord när man skulel prata.............
ja så var det då!
Nu vill jag blicka framåt även om man har ont:)
Jag sitter och jobbar med data om dagarna och tittar på Skadejournaler, skriver sedan i ett program över informationen till data från pappret.
Jag tar ett papper i taget och det finns inget som kan jäkta mig. Jag kan inte skynda på utan får ta ett papper i taget och så är det bara *ler*
Ibland ringer det i telefonen och ibland svara någon annan eller så blir det jag kanske som svarar. Vi är två som sitter brevid varandra och sedan finns det ett rum intill där det sitter 1-2 personer i också med olika uppdrag.
Vi är ett glatt gäng och har väldigt trevligt!
Jag hade förra veckan jobbat torsdagen och fredagen. Torsdagen slutade med migrän och synbortfall. Fredagen gick klart bättre för kroppen.
Denna vecka har jag jag jobbat måndag t.o.m torsdagen och när jag jobbar dagar så här i följd så skall jag jobbar "korta" dagar vilket blir för mig från 7-13.50 varje dag, dock händer det att det inte blir må- fredag utan allt måste stämma med 65% som jag skall jobba.
Vi ( ja hela rehabiliterings gänget med så många berörda) har beslutat att jag skall prova att jobba så här med flera dagar i följd och kortare arbetstid då som t.ex. slutar 13.50, sedan v.4 så skall jag jobba må, onsd och fredag och då jobbar jag 7-16 alltså längre dagar för att se om jag klarar längre dagar bättre men med återhämtning mellan dagarna.
Det är ett pysslande hit och dit för att se vad min kropp klarar av, långa dagar eller korta dagar, dagar i följd elelr mera vilodagar emellan för återhämtning.
Jobbet är lite av ett dektektiv arbete också, samt data så det passar mig jättebra!!!
Trots att jag gillar arbete så hade jag ont i kroppen i onsdags och på torsdagen så var det värre i kroppen. Det blir ju inte bättre när man fryser inne på sitt jobb för att det är så himla kallt överallt. Då spänner man ju sig och musklerna blir så stela och man får mera värk. Frös om händer gjorde jag också och att dom inte var blå fattar jag inte, för händerna var iskalla.
Tänk när man jobbade på golvet som undersköterska på akuten.....................
då hade man feber i flera månader i kroppen, hade sådan värk att man knappt kunde gå och händerna som strejkade till och från när man som minst anade detta, minnet tröt och man sluddrade elelr sa osammanhängande ord när man skulel prata.............
ja så var det då!
Nu vill jag blicka framåt även om man har ont:)
Trött
Jag är så himla trött så jag kan nästan sitta sovandes!!
Känner mig sjukligt trött!! Låter helt knäppt, jag fattar ingenting!
Armarna värker mer än vanligt med det är inte så konstigt, håller ju på med data på jobbet!!
Det är ett bra jobb, lugnt och sansat på alla sätt och man kan bara ta ett papper i taget för att kunna registrera pappret. Det går inte att skynda på för då kan man göra fel och det får inte hända så det är ett bra arbetstempo!
Jättebra arbetskamrater!
Sitter vid datorn med arbetskamrater och registrerar journaler. Intressant och lärorikt är det!
Arbetstempot är bra, man kan ju "bara" ta ett papper som är en journal att registrera och man kan ju bara registrera en i taget. Det är ju viktigt att få in allt!
Jag stretchar nacken, masserar armarna mellan varven för att inte stelna till i kroppen eller spänna sig så man inte får mera ont i kroppen.
Ändå blir jag så slut i huvudet av allt, så väl nytt- ny info att lära sig men också vill man ju verkligen lyckas med detta! Man vill ju inte flytta runt flera gånger på jobb, man vill ju stanna och få arbetskamrater, få en egen arbetsplats och inte hatta runt som man vore en vandringspokal.
Visst var man trött och slut i kroppen med mkt värk när man jobbade med patienter, men jag upplever nu att jag är mera trött och slut i kroppen av dataarbetet.
Kanske för att det är nytt och man kanske anstränger sig för att lyckas, men också för att det är nya arbets uppgifter eller nya arbetsmoment /rörelser.
Tiden får utvisa hur det blilr med kroppen och arbetet, men jag gillar jobbet i sig :)
Nu blir det vila före maten!
Sonen lagar maten, vilket är skönt så man får återhämta sig mellan arbetspassen. Man skall ju faktiskt vara trevlig där emellan också och inte glömma allt för mycket i min omgivning.
Kram till Er alla!
Känner mig sjukligt trött!! Låter helt knäppt, jag fattar ingenting!
Armarna värker mer än vanligt med det är inte så konstigt, håller ju på med data på jobbet!!
Det är ett bra jobb, lugnt och sansat på alla sätt och man kan bara ta ett papper i taget för att kunna registrera pappret. Det går inte att skynda på för då kan man göra fel och det får inte hända så det är ett bra arbetstempo!
Jättebra arbetskamrater!
Sitter vid datorn med arbetskamrater och registrerar journaler. Intressant och lärorikt är det!
Arbetstempot är bra, man kan ju "bara" ta ett papper som är en journal att registrera och man kan ju bara registrera en i taget. Det är ju viktigt att få in allt!
Jag stretchar nacken, masserar armarna mellan varven för att inte stelna till i kroppen eller spänna sig så man inte får mera ont i kroppen.
Ändå blir jag så slut i huvudet av allt, så väl nytt- ny info att lära sig men också vill man ju verkligen lyckas med detta! Man vill ju inte flytta runt flera gånger på jobb, man vill ju stanna och få arbetskamrater, få en egen arbetsplats och inte hatta runt som man vore en vandringspokal.
Visst var man trött och slut i kroppen med mkt värk när man jobbade med patienter, men jag upplever nu att jag är mera trött och slut i kroppen av dataarbetet.
Kanske för att det är nytt och man kanske anstränger sig för att lyckas, men också för att det är nya arbets uppgifter eller nya arbetsmoment /rörelser.
Tiden får utvisa hur det blilr med kroppen och arbetet, men jag gillar jobbet i sig :)
Nu blir det vila före maten!
Sonen lagar maten, vilket är skönt så man får återhämta sig mellan arbetspassen. Man skall ju faktiskt vara trevlig där emellan också och inte glömma allt för mycket i min omgivning.
Kram till Er alla!
Ett piller
Tänk att ett piller kan göra så mkt!!!
Jag brukar som oftast inte ta några tabletter om jag inte absolut inte måste, men tvingas som oftast att ta några tabletter om dagen för att hålla smärtan i schack!
Sedan går jag ändå med smärta som tär och tär på kroppen och humöret, fast jag har tagit mina tabletter som jag brukar ta.
Då får jag ta till piller "STARK" och då bara en tablett, det är så skönt för smärtan försvinner för stunden och hela kroppen slappnar av, man känner hur musklerna blir i vila och helt avslappnade!! Jätte skönt!!!
Dessa piller "STARK" tar jag bara i nödfall, när inget annat hjälper och nu har jag dragits med en smärta som jag inte kunnat få ner i smärtgräns och heller inte blivit av med i nacken. Ibland har det varit hela nacken och ibland bara i slutet av nacken där axlarna går ut.
Denna nacksmärta har tärt på mig sedan i lördags för en vecka sedan och jag har inte blivit av med den, trots vila, värmekudde, avslappning, stretcha musklerna, röra mig, men med piller "STARK" så har jag åtminstone fått en stund av vila med avslappning och det var underbart, även om det var bara för en stund!
Nu skall det bli umgås med familjen och kaffe *ler*
Har varit ut och andas vinterluft trots kylan, det var skönt!!
Jag brukar som oftast inte ta några tabletter om jag inte absolut inte måste, men tvingas som oftast att ta några tabletter om dagen för att hålla smärtan i schack!
Sedan går jag ändå med smärta som tär och tär på kroppen och humöret, fast jag har tagit mina tabletter som jag brukar ta.
Då får jag ta till piller "STARK" och då bara en tablett, det är så skönt för smärtan försvinner för stunden och hela kroppen slappnar av, man känner hur musklerna blir i vila och helt avslappnade!! Jätte skönt!!!
Dessa piller "STARK" tar jag bara i nödfall, när inget annat hjälper och nu har jag dragits med en smärta som jag inte kunnat få ner i smärtgräns och heller inte blivit av med i nacken. Ibland har det varit hela nacken och ibland bara i slutet av nacken där axlarna går ut.
Denna nacksmärta har tärt på mig sedan i lördags för en vecka sedan och jag har inte blivit av med den, trots vila, värmekudde, avslappning, stretcha musklerna, röra mig, men med piller "STARK" så har jag åtminstone fått en stund av vila med avslappning och det var underbart, även om det var bara för en stund!
Nu skall det bli umgås med familjen och kaffe *ler*
Har varit ut och andas vinterluft trots kylan, det var skönt!!
1:a dag på jobbet
Första dagen på jobbet! Härligt att träffa härliga människor på jobbet, en hel del kramar och glada människor så ljuvligt!
Mycket nytt att lära sig med data *förvånad* eftersom jag håller på med dator på jobbet tidigare och hemma!!
Men nu så var det så mycket klickande hit och dit i ett program och jag tyckte att jag såg dåligt på dataskärmen, som vanligt fattade jag ingenting *suck*
När jag slutade på jobbet och gick därifrån så hade jag fått migrän på nytt *igen* och mitt synfält var ofokuserad, fladdrig bild samt suddig bild vilket gjorde att jag inte kunde fästa blicken på något utan att det blev för rörigt i huvudet, sedan kom huvudvärken.
När jag väl kom hem så tog jag tabletter på en gång och det har blivit bättre men inte bra, så jag hoppas på att det skall ge vika migränen snart.
En sprängande huvudvärk, trötthet i kroppen efter migränanfallet!
Det roliga var ändå att min och min kära sambos äldsta dotter med sambo kom på besök till oss på kvällen!! Det var roligt och upplyftande!! Sådant gillar jag!!! *ler stort*
Har mera värk än vanligt och det kan ju bero på olika saker som att man kanske var spänd och nervös inför jobbet idag, det kan också vara för att min kropp mår inte bra av tidiga morgnar eller så är det en blandning av detta kanske, vi får se!
Hoppas verkligen detta slutar snart med kroppen, migränet, så man får vila lite!!
Mycket nytt att lära sig med data *förvånad* eftersom jag håller på med dator på jobbet tidigare och hemma!!
Men nu så var det så mycket klickande hit och dit i ett program och jag tyckte att jag såg dåligt på dataskärmen, som vanligt fattade jag ingenting *suck*
När jag slutade på jobbet och gick därifrån så hade jag fått migrän på nytt *igen* och mitt synfält var ofokuserad, fladdrig bild samt suddig bild vilket gjorde att jag inte kunde fästa blicken på något utan att det blev för rörigt i huvudet, sedan kom huvudvärken.
När jag väl kom hem så tog jag tabletter på en gång och det har blivit bättre men inte bra, så jag hoppas på att det skall ge vika migränen snart.
En sprängande huvudvärk, trötthet i kroppen efter migränanfallet!
Det roliga var ändå att min och min kära sambos äldsta dotter med sambo kom på besök till oss på kvällen!! Det var roligt och upplyftande!! Sådant gillar jag!!! *ler stort*
Har mera värk än vanligt och det kan ju bero på olika saker som att man kanske var spänd och nervös inför jobbet idag, det kan också vara för att min kropp mår inte bra av tidiga morgnar eller så är det en blandning av detta kanske, vi får se!
Hoppas verkligen detta slutar snart med kroppen, migränet, så man får vila lite!!
Varför?!
Varför gör man inte som man har lärt sig eller VARFÖR gör man inte SKALL göra eller BORDE göra??!!
Under mina 3 veckor på Rehabiliteringen så lärde jag mig massor som jag berättat tidigare här i min blogg och vad jag borde tänka på.
Visst jag har BLIVIT duktigare det kan jag lova i mångt och mycket *ler*
MEN
jag slarvar fortfarande att ge skenet av att må bättre än jag gör *suck*
VARFÖR gör man så.......................................
för mig så är det för att man inte vill vara till någon last
för att vilja må bra och inte visa för sig själv (vilket man verklligen borde göra)
för att försöka utstråla något positivt ( fast förmodligen så utstrålar man grinig och sur istället, tror jag)
man vill inte vara gnällig och sur och tala om i tid och otid hur ont man har så därför tiger man
BORDE man inte visa sitt verkliga JAG, hur man egentligen mår.................. ja då skulle man gråta för att man mår som man gör, vilket är ont och då späder på smärtan, men är det då bättre med att DÖLJA detta då...............
det tror inte jag! Jag tror att familjen ser så mycket mera än vad man tror, fast jag inte vill tro detta, för att jag inte vill visa för mig själv elelr andra hur jag mår i min kropp med smärta 24 timmar om dygnet.
Jag vaknar med smärta under natten, jag går med smärta, gör saker med smärta, rörelseförmågan blir sämre och man gör även det med mera smärta, man skall visa för andra i sin omgivning att man är bättre i sin kropp, trots att man har smärta....................
GUD vad jag LJUGER BRA för mig själv!!!
Jag är bra på att ta pauser numera
Jag är bra på att prioritera numera
Jag är ganska bra på att Stanna upp, men bara ganska bra
Planer är jag faktiskt ganska bra på också, men ibland händer det att det går så där
Så var det också detta med HÄR och NU, för att inte slösa med ENERGI på sådant som komma skall eller som har varit förut, för det går ändå inget att göra åt
men trots att man är HÄR och NU så blir man ju ledsen över när man inte lyckas i allt detta och man fallerar!
Man tycker man har koll på läget för stunden, men så blir det annat och vips så är allt ur kurs på nytt och man får starta om från början igen!
Att ha så ont i nacken som jag har nu idag är ett sådant fall där man tycker man har försökt och så fallerar man med mera smärta, försöker slappna av i nacken, försöker stretcha i nackmusklerna för att inte stelna till!!
Då tycker man inte att man har varit duktig på saker för att bli bättre i kroppen och försöka få mindre smärta.
Men i det stora hela så har jag blivit bra mycket bättre på mig själv, lyssna på min kropp!!!
Jag njuter fortfarande av adventsljustaken, myser i vardagsrummet med värmen från kaminen, tar min värmekudde runt nacken och tittar på TV eller läser något, det gäller att finna sig själv!
En kopp te vore inte dumt!
Under mina 3 veckor på Rehabiliteringen så lärde jag mig massor som jag berättat tidigare här i min blogg och vad jag borde tänka på.
Visst jag har BLIVIT duktigare det kan jag lova i mångt och mycket *ler*
MEN
jag slarvar fortfarande att ge skenet av att må bättre än jag gör *suck*
VARFÖR gör man så.......................................
för mig så är det för att man inte vill vara till någon last
för att vilja må bra och inte visa för sig själv (vilket man verklligen borde göra)
för att försöka utstråla något positivt ( fast förmodligen så utstrålar man grinig och sur istället, tror jag)
man vill inte vara gnällig och sur och tala om i tid och otid hur ont man har så därför tiger man
BORDE man inte visa sitt verkliga JAG, hur man egentligen mår.................. ja då skulle man gråta för att man mår som man gör, vilket är ont och då späder på smärtan, men är det då bättre med att DÖLJA detta då...............
det tror inte jag! Jag tror att familjen ser så mycket mera än vad man tror, fast jag inte vill tro detta, för att jag inte vill visa för mig själv elelr andra hur jag mår i min kropp med smärta 24 timmar om dygnet.
Jag vaknar med smärta under natten, jag går med smärta, gör saker med smärta, rörelseförmågan blir sämre och man gör även det med mera smärta, man skall visa för andra i sin omgivning att man är bättre i sin kropp, trots att man har smärta....................
GUD vad jag LJUGER BRA för mig själv!!!
Jag är bra på att ta pauser numera
Jag är bra på att prioritera numera
Jag är ganska bra på att Stanna upp, men bara ganska bra
Planer är jag faktiskt ganska bra på också, men ibland händer det att det går så där
Så var det också detta med HÄR och NU, för att inte slösa med ENERGI på sådant som komma skall eller som har varit förut, för det går ändå inget att göra åt
men trots att man är HÄR och NU så blir man ju ledsen över när man inte lyckas i allt detta och man fallerar!
Man tycker man har koll på läget för stunden, men så blir det annat och vips så är allt ur kurs på nytt och man får starta om från början igen!
Att ha så ont i nacken som jag har nu idag är ett sådant fall där man tycker man har försökt och så fallerar man med mera smärta, försöker slappna av i nacken, försöker stretcha i nackmusklerna för att inte stelna till!!
Då tycker man inte att man har varit duktig på saker för att bli bättre i kroppen och försöka få mindre smärta.
Men i det stora hela så har jag blivit bra mycket bättre på mig själv, lyssna på min kropp!!!
Jag njuter fortfarande av adventsljustaken, myser i vardagsrummet med värmen från kaminen, tar min värmekudde runt nacken och tittar på TV eller läser något, det gäller att finna sig själv!En kopp te vore inte dumt!
