Livet mot havet och Relaxen
2008-08-19 @ 08:13:23
Så när vi då var på lördagen i Smögen och ätit den enormt goda räksmörgåsen, fast Matilda åt Fish & Chips-Strips, så gick vi en tur på nytt och då mot klipporna. Vad Vi då inte visste var att vi gick på deras gågata, alltså bryggan där alla båtarna låg och alla affärerna. Vi tänkte ju bara gå till klipporna *skratt*
Vi visste heller inte hur långt det var vi skulle gå, för vi tyckte att det såg inte så långt ut.
Ojjj, så fel vi hade *ler*
Där nere gick vi på bryggan för att komma dit jag stod och tog bilden, vilket var trångt och svettigt i solen och bland massor med folk.
Sedan kom det jobbiga.....................
Vissa delar hade faktiskt trappor, branta sådana. Vissa trappor vara kort andra längre, men för det mesta var det att gå på stenar eller klipporna och nivåskillnaderna var tämligen olika och inte alls snällt anpassade för att gå och njuta. Själv kände jag att detta var inget handikapps anpassat.
För den som vet så är jag inte den säkraste på foten, så ett tag fick jag lätt panik för jag visste inte hur jag skulle ta mig därifrån.
Ont i kroppen,ostadig på benen som darrar som vid bergsbestigning och ändå vill man njuta av det vackra.
Dom övriga i familjen gick lätt vidare och var nästa oberörda där vi gick, medan jag gick i min takt.
Ni ser själva vilka nivåskillnader det är mellan oss.
Ett dopp för hundarna med koppel på så dom fick svalka av sig i hettan.
Här har Mallow fått svalkat av sig, Oskar hjälper sin hund och i bakgrunden ser Ni hur Matilda klättrar för att ta sig vidare, då förstår Ni vilka problem jag hade och hur slut jag blev. Jag skall säga att jag är väldigt tacksam att ingen tog bilder på mig när jag gick här *skratt*
Det är tur att det är jag som håller i kameran *skratt*
Som sagt man måste vara väldigt försiktig när man går på klipporna, eftersom nivåskillnaderna är ju väldigt stora och jag var livrädd att man skulle halka eller ramla, för då visste jag att då skulle det blir benbrott, så jag tog det väldigt försiktigt.
Fast det skall sägas att vi hade det underbart även om själva transporten att ta sig till eller därifrån klipporna var ett kapitel för sig, men det var det VÄRT varenda öre och svett *skratt*
Och självklart så njöt vi i fulla drag bara av utsikten och sitta i lugn och ro, för här behövdes inte trängas med folk inte *ler*
Mallow blev trött och vilade medan Herr Arne ville ha koll på allt och titta på havet, fåglarna och alla båtarna som drog förbi.
När vi var nöjda med vår utsikt över havet och när vi hade suttit och njutit och det började att bli kväller så var det bara att gå den vägen tillbaka som vi kom---till bilen som stod på parkeringen.
Som sagt så hade Fiskmåsarna sitt hem här också. Vilket underbart hem dom hade här!!!
Vi hade en UNDERBAR DAG här på Smögen och vi tog tillvara på den i fulla drag!!!
Vi visste heller inte hur långt det var vi skulle gå, för vi tyckte att det såg inte så långt ut.
Ojjj, så fel vi hade *ler*
Där nere gick vi på bryggan för att komma dit jag stod och tog bilden, vilket var trångt och svettigt i solen och bland massor med folk.
Sedan kom det jobbiga.....................
Vissa delar hade faktiskt trappor, branta sådana. Vissa trappor vara kort andra längre, men för det mesta var det att gå på stenar eller klipporna och nivåskillnaderna var tämligen olika och inte alls snällt anpassade för att gå och njuta. Själv kände jag att detta var inget handikapps anpassat.
För den som vet så är jag inte den säkraste på foten, så ett tag fick jag lätt panik för jag visste inte hur jag skulle ta mig därifrån.
Ont i kroppen,ostadig på benen som darrar som vid bergsbestigning och ändå vill man njuta av det vackra.
Dom övriga i familjen gick lätt vidare och var nästa oberörda där vi gick, medan jag gick i min takt.
Ni ser själva vilka nivåskillnader det är mellan oss.
Ett dopp för hundarna med koppel på så dom fick svalka av sig i hettan.
Här har Mallow fått svalkat av sig, Oskar hjälper sin hund och i bakgrunden ser Ni hur Matilda klättrar för att ta sig vidare, då förstår Ni vilka problem jag hade och hur slut jag blev. Jag skall säga att jag är väldigt tacksam att ingen tog bilder på mig när jag gick här *skratt*
Det är tur att det är jag som håller i kameran *skratt*
Som sagt man måste vara väldigt försiktig när man går på klipporna, eftersom nivåskillnaderna är ju väldigt stora och jag var livrädd att man skulle halka eller ramla, för då visste jag att då skulle det blir benbrott, så jag tog det väldigt försiktigt.
Fast det skall sägas att vi hade det underbart även om själva transporten att ta sig till eller därifrån klipporna var ett kapitel för sig, men det var det VÄRT varenda öre och svett *skratt*
Och självklart så njöt vi i fulla drag bara av utsikten och sitta i lugn och ro, för här behövdes inte trängas med folk inte *ler*
Mallow blev trött och vilade medan Herr Arne ville ha koll på allt och titta på havet, fåglarna och alla båtarna som drog förbi.
När vi var nöjda med vår utsikt över havet och när vi hade suttit och njutit och det började att bli kväller så var det bara att gå den vägen tillbaka som vi kom---till bilen som stod på parkeringen.
Som sagt så hade Fiskmåsarna sitt hem här också. Vilket underbart hem dom hade här!!!
Vi hade en UNDERBAR DAG här på Smögen och vi tog tillvara på den i fulla drag!!!
Kommentarer
Trackback