Allt det goda har ett slut, men kanske blir det fler gånger:)

2008-07-09 @ 20:03:46
 Så var hundutställningen mecka tagit slut och det känns lite visset, för hur det än är så är det så vansinnigt roligt att se hundar av den rasen man gillar och att få träffa människor man gillar*ler* Sådant får mig att bli jätteglad!!!

På måndags morgonen så bjöd vi Estländarna på frukost och damerna Carol o Valerie på frukost, sedan var det bara för mig att sätta fart med lunchen.
Efter frukosten bestämde sig Siret o Eva- Estländarna att börja åka mot Stockholm för att åka hem.

Vid 10 tiden hämtade Tomas, Jo vid hotellet som hon hade checkat ut och sedan blev det lunch hemma hos oss.
Vi pratade som vanligt och njöt i fulla drag även om det regnade och var fullt inte så trevligt med vädret.
 Vi äter Marengo- kyckling som är förståss förberedd och det är bara lite kvar att göra, men fasiken också vad tiden går fort när man har roligt.
Det blev bråttom och jag blev tvungen att hoppa in i duschen när jag stod och lagade mat, för innan så var duschen upptagen och jag skulle skjutsa damerna till flygplatsen och därefter skulle jag åka o jobba.

Som vanligt så ställde Tomas upp och ryckte in med matlagningen, han tog över där jag slutade.

 Kan bara säga en sak- Vilka underbara människor jag har träffat!!!!
Valerie, Carol och Jo som säger adjö!!

För denna gång och jag hoppas innerligt att dom kommer snart tillbaka*ler*


Regent öste ner och vi hade tillsammans haft 3dagar med sol och sista dagen som var måndag så regnade det ordentligt.
Det blev många tårar från mig och från Carol, men jag tror även att Valerie blev lite rörd*ler*

Hoppas dom kommer snart igen, för gisses vad mycket skratt vi haft!!!
Så mycket roligt!!!!

Sedan åkte jag mot jobbet från Arlanda och det var tyst i bilen och jag saknade dom redan- Dom Engelska Damerna!!!
På jobbet såg jag att jag hade glömt min plånbok eftersom jag skulle betala för parkeringen och väl inne på jobbet så var jag på ortopeden och vi hade smockfullt med patienter. Tur att vi var 2 uskor, jag var den som var gipskunnig och fick stå i gipsrummet, nästan hela tiden. Sedan var vardagen tillbaka!

Det är bra att vardagen kommer, men det är så himla trist när man har så roligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har Du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0