Bytes grävling mot en utställning
Så glädjande att få åka tillsammans bara vi två- Tomas och jag. Detta med att åka bara vi två till utställningen har vi inte gjort på ca 10år eller kanske mer, så vi såg verkligen fram emot detta.
Vi la oss tidigt och gick upp 23.30 för att åka till Ransäter, vi beräknade restiden till ca 6 timmar ungefär, med några stopp.
Vi startade vår resa och det var mysigt att åka i mörker och vi pratade i bilen, med fokus på vägen för eventuella djur. Allt var förberett dagen innan med bad på hund och alla prylar var redan inne i bilen, så även vår frukost som vi skulle äta när vi kom fram.
När vi hade åkt i ca 1 timme så dök eländet upp precis framför bilen och allt var bara ett faktum!!!! Vi hade kört på en grävling!!!!!!!!
Jag som ofta brukar titta på grävlingarna som ligger längs vägkanten och jag undrar hur kan det kännas att köra på ett sådant djur. Dom säger att det är som att köra på en stor sten och jag kan bara hålla med om detta. Jag kan också säga att vi hade inte en chans att parera, veja eller på annat sätt undvika detta för grävlingen kom upp från åkern precis framför bilen, bara någon meter framför så att vi hann hejda farten, tur att vi kör lagligt och att vi hann få stopp på farten, men var gjorde detta när hela bilen hoppade och smackade i grävlingen *suck*
Vi vände om för att konstatera att grävlingen var död och titta på bilen, då kommer först en långtradare som fullkomligt obemärkt bara med sin tygnd plattar till grävlingen och den är fullkomligt död.
Däremot så ser vi hur det fullkomligt rinner efter bilen där vi kört och hur det rinner under motorhuven, kylarn har gått sönder totalt! Skit också, vi som skulle ha så trevligt vi tillsammans och åka på utställning.
Det var bara att konstatera att det skulle varken bli bilkörning hem eller någon utställning för vår del. Vi ringde vår son som låg och sov vid den tidpunkten kl.1 på natten. Efter ett antal ringsignaler så vaknade han och han med sin lilla syster fick komma och bogsera oss hem, så vi kom hem kl.4.00
Vi pratade om detta en hel del under dagen, man får se från den positiva synvinkeln *ler*
Det kunde ha varit en älg eller att bilen hade gått sönder mycket värre eller att detta hade hänt t.ex. i Karlstad och då hade inte vår son kunnat bogsera oss hem, så i allt det onda så får man se det goda istället *ler*
Jag o Tomas är så Tacksamma för att vår son Oskar kunde hjälpa oss i nöden vid just den tidpunkten. Normalt sätt brukar vi ha hjälp även att vår dotter Cecilia och Micke hennes kille, men nu var dom ute på ön- Mickes föräldras ö, ute i skärgården.
Så nu blir det ingen körning med bilen på ett tag, för först skall en ny kylare dit på bilen, huuu vad kommer detta att kosta!!!
En läxa har jag lärt mig att inte köra nattetid då djuren rör sig som mest. Nog för att vi har åkt många mil och på olika sträckor på olika tidpunkter genom åren, men vi har aldrig kört på något djur tidigare.
Som avslut på dagen så skulle Tomas, Oskar o Matilda bada i en sjö här i närheten och som är väldigt populär, dit brukar vi åka om somrarna.
Så vi åkte dit och Matilda skulle först kliva i vattnet. Hon tar tid på sig för att doppa sig. Så jag sitter på en stol på strandkanten för att se henne, vår son Oskar är ute redan i vattnet och badar för fullt och snart skall Tomas gå i vattnet då händer det som absolut inte får hända!!!
Eftersom Matilda är inget vattendjur utan doppar sig och kanske på sin höjd simmar litegrann, står med vattnet till knäna när en fullt främmande stor karl stänker ner Matilda totalt, varpå Matilda blir rädd och ledsen och går genast upp. Hon ville inte bada mer denna dag och gråten fanns i ögonen!!!
Jag säger bara det J--------vla karl j------vel!!!!
Efter mycket på och lock så gick Matilda i med mig och jag hade kläderna på mig, så jag drog upp byxorna ovanför knäna. Jag fick senast när jag badade så himla ont så det var därför som jag avstod idag att bada simma.
När vi stod i vattnet så visar Tomas mig vilket karl som hade stänkt vatten på Matilda och jag ser på Matilda att hon är väldigt berörd av situationen!!!
När karl går upp från vattnet så studerar jag honom och han har inte ett normalt beteende, spottar, vinglar och har egendomliga beteende för sig, verkar som han inte bryr sig om vad andra tycker elelr tittar på honom. Verkar som han lever i sin egna lilla bubbla.
När vi är klara på badet så går jag fram till den berörda karl och jag säger .....Ursäkta mig, men varför stänker du vatten på min dotter??????
Han säger att han bara skojade????!!!!!!!
Hur kan han skoja till en vilt främmande barn???
Jag upplyser då om att hon inte gillar vatten så bra och att jag hade koll på henne-Matilda, medan sonen var i vattnet och pappa var på väg när det hände.
Han säger då att sådana barn skall inte bada om dom inte gillar vatten. Men herregud, det kan väl vi få avgöra vad vi tycker. Frun eller sambon till denna karl säger varken förlåt eller får sin karl till sans. Han är helt oberörd av situationen.
Jag känner då att detta leder inte någon vart och jag kan bara säga att jag har träffat ett antal människor i kris och i livets olika levene, även dom som är farliga för samhället och jag säger bara att denne man var inte att leka med, han var väldigt farlig!!!! Han kanske gick på droger (jag skall säga att folk har mer sprit eller droger i kroppen än vad vi anar) eller var allvarligt störd!!!
Så kontentan av detta så gick vi därifrån med obehag och jag vet inte om Matilda våga bada mera eller om vi vågar bada där på den platsen mera. Förskräckligt säger jag bara!!!
Nu sitter vi ute på verandan och tittar på TV med fläkten på ,ljuvligt och har hundarna runt omkring oss!!!
Så var rädda om Er och vi hörs!!!
Hej Tina!
Fy vilka hemska upplevelser, dels med grävlingen:-( och så med den där otäcka karln som skrämde Matilda!! Fy sjutton!! Hoppas hon övervinner sin rädsla för vatten och glömmer den där gubbens dumheter. Man tycker ju vi vuxna ska föregå med gott exempel vid badstränder och i övriga situationer men tyvärr finns det ju rötägg lite varstans:-( Precis som du skriver verkade han ju nästan påverkad av något med sitt underliga beteende på allmän plats sådär.
Synd på er resa till Ransäter, men tur i oturen att ni inte körde på ett större djur eller kom till skada själva!! Men jag förstår att händelsen ändå var otäck och besvikelsen stor över att er dag blev spolierad:-( Vilken tur att ni har sonen som kunde ställa upp och bogsera hem sina föräldrar;-)
Vi hade hemsk åska här i går söndag.... Stackars gamla Agnes är åskrädd (och även rädd för smällare och raketer vid nyår) hon tog sin tillflykt under mattes säng.... Trots åldern är det inget fel på hörseln där inte:-) När åskvädret dragit över kom hon fram igen;-) De andra hundarna tittade fundersamt på henne, vad höll "gammeltanten" på med egentligen där under sängen tycktes de tänka;-)
Ha en bra vecka!!
Kram
Sanna och hela gänget