Vår Blogg

 Har igår tisdag fixat bort mitt eländiga Trojanska viruset som jag faktiskt inte vet vad jag har fått detta från, har jobbat med detta att få bort detta i 2 månader och nu igår fick jag bort det skönt!!!

Igårkväll ringde jag efter en valpköpare och bjöd in på fika för att träffa hunden och då dök även Cecilia o Micke med Saga upp, vilket var en trevlig överrraskning!! Dom bjöd på tårta och fika bröd!!! Så överraskande och att Ni bara dyker upp så där gör en väldigt glad!!!

Idag har tiden gått åt till att skriva på bloggen efter helgens bravader och jag skall uppdatera hemsidan med nyare bilder både på framsidan och lite inne i hemsidan.
När jag idag höll på att laga mat till kvällsmat så ringer Cecilia och ber mig ringa upp henne snabbt, vilket jag gör och det jag hör i luren är........................ Hur djupt måste det vara för att man skall sy????

Jag fattar först ingenting, sedan kommer allt till en klarhet och jag tar det med ro, men Cecilia berättar då att hon kan inte se hur djupt såret är eftersom det blöder så på tummen. Jag ber henne ha högläge och tryckförband.

Vi ställer maten som jag håller på att laga åt sidan och sätter oss i bilen och åker till stan och Cecilia.
Väl hemma hos Cecilia så slänger jag min väska på hennes säng och vill genast titta på såret, som har förstunden slutat blöda. Bordus som man är så vill jag glipa på såret för se exakt hur djupt såret är vilket gör förståss jätteont och inte alls så behagligt, vilket leder också till att det börjar blöda igen litegrann.

Summa sumarum av såret så tejpar jag såret med tryckförband och fixomull som tejp vilket är jättebra.
Det  var en ynka bordskniv från IKEA som är rent livsfarlig och vass är den rackarn också.
Cecilia hade "bara" skrapat av skalet från färsk potatisen när hon höll på att göra mat och kniven slant in i tummen så det rann blod ner på armen och byte 2ggr av tryckförband innan det slutade att blöda.

Så man kan säga att man är en ambulerande uska som rycker ut när nöden är som störst *ler*
Sedan hjälpte jag till med att fixa ordning potatisen så Cecilia slapp göra detta och sedan åkte Tomas o jag hem igen för att fortsätta laga mat på nytt.

Nu är maten avklarad och nu skall vi fika litegrann