Vår Blogg

Helgen har fullkomligt rasat fram i ett tempo som man kanske inte hinner med *ler*
Väl på måndag morgonen så var ju Cecilia som sagt här och hjälpte mig med sin lillasyster som skulle på Ridlägret.

Vi åkte efter det att vi blivit ivägskickade av Ridskolechefen, mammorna skulle åka hem *ler*
Ridskolechefen var väldigt bra att ta hand om barn och skapa gemenskap. Bra mat och lunch blev det också för Matilda. Hon fick hästen Cloetta och vi följde henne ner till hagen för att hämta hästen, sedan var det bara för oss- Cecilia och mig att åka.

Väl hemma så regnade det, men ingen åska, men plötsligt så small det till från ingenstans. Åsksmällen blev endast 1gång rakt över oss och det blixtrade ur kontakterna och glasrutorna skallrade. Det är så typiskt vid sådant här väder, värme och regn.
Vi drog alla kontakter för att inte risker något, men grannens modem och telefon hade gått sönder, så vi blev naturligtvis lite oroade eftersom vi är sist på elen, vilket betyder när blixten når elledning och går från hus till hus så kan den inte ta vägen någonstans utan oftast går det sönder något, så hör vi på långt håll att åskan är på väg hit så drar vi genast ut kontakterna för att inte riskera något.

Väl tillbaka på ridskolan/ridlägret så trodde jag o Cecilia i vår enfald att vi kanske kunde få rida dressyr till hösten, mycket för att vi trivs med den sporten och aktiviteten, plus att vi gillar dressyr och har ju ridit under många år. Ridningen är ju så bra för motionen och stärker musklerna i hela kroppen.

Jag som har så ont lite varstans blev ombed av en doktor att jag skulle röra mig mera så att cirkulationen blev bättre i musklerna. Hon skulle bara veta *hmmmm*!!!!
Jag som rör mig i massor, både i gång och i styrka kan man säga och jag gör detta varje dag så att man blir slut, så rör på mig det gör jag även om det kanske inte syns så väldigt bra, nu har jag en annan sjukdom också som gör att man har väldigt svårt för att gå ner i vikt, liten förbränning så om man verkligen vill gå ner i vikt så får jag bli anorektiker om man nu skall lyfta fram sådant.
Så då när doktorn tyckte att jag skulle röra mig mer, så tyckte jag att dressyren kunde ju vara jättebra.
Här sparkade man av mina ben tror jag.....................
Ridskolechefen scannade av oss (Cecilia o mig) när vi frågade om att få börja rida på nytt och upplyste oss snällt men vänligt att vissa få hästar var viktbärande och man skulle vara rädd om hästarna, vilket jag kunde förstå.
Sedan tyckte hon att vi kunde arbete som hon gjorde för det tappade man kilon och vikten för att rida var max 80-90kg. Jag har inte vägt mig på väldigt länge och inte tänker jag göra detta nu heller.
Summa sumarum blev att Cecilia och jag tyckte att vi kunde ägna dessa pengar på något annat, eftersom man gjorde en skillnad på feta/tjocka mot smala, tydligen skulle man vara perfekt för att rida vilket var smal i lagom vikt med lagom längd.

Så om man nu rör sig i massor, vill börja rida ,men får inte, så finns det visst ingen lösning utöver eller så måste man bli anorektiker.
Jag blev så himla ledsen för jag trodde vi hade en chans att få rida vilket leder till viktnedgång och mer rörelse som man inte gör annars, dessutom känna glädje över att få rida dressyr igen.

Så visst är livet upp och ner som en pannkaka,plattfall eller berg o dalbana många gånger, men ibland kan man tycka att det är mer ner än upp.