Vår Blogg

 Idag har jag pratat med 3 st personer,  den ena är valpköpare och den andre är fodervärd och den 3:e är min kära vän Ulla-Britta *ler stort*

Det är olika saker som händer och sker i våra liv och i mitt liv med min familj är det så att jag har ju ont som sagt i kroppen. Ännu är ingen diagnos satt, men att känna i kroppen hur ont man har hela tiden och känna och se hur man försämras är inte kul. Man vet inte hur man skall göra för att förhindra detta eller överhuvudtaget hantera detta. Det bara kommer som en blixt från ovan och ibland värker det mer i kroppen än andra stunder.

Oftast tänker man då att mer värker kommer när man har gjort mera saker, tagit i mera, gjort mycket på jobbet eller i hemmet, men så är det inte alls för mig. Det händer att jag kan få som ondast när jag har det lugnt eller ibland när jag har jobbat, jag vet aldrig.

Det jag vet och som min fodervärd sa, att jag har förändrats väldigt mycket på dom 2 sista åren och när jag tänker efter så är det så faktiskt fast jag vill aldrig erkänna något sådant.

Förr kunde jag köra på liksom, högt tempo, springa i utställningsringarna utan problem, jobba, handla, trimma hundarna och en sådan enkel grej som att resa sig från en stol eller soffa.

Idag vet jag inte om jag klarar av saker, jag vet att jag har ofta ont under fötterna, känns som om man går på spikmatta elelr glödande kol under fötterna och man linkar hemma och på jobbet. Det finns stunder när man önskade att man hade något att hänga sig på så fötterna fick vila.

Det finns stunder nu förtiden  då jag inte knappt kan hålla i en penna och svårt att skriva. Det värker i leder och i muskler lika så i muskelfästena.

Det är svårt att resa sig upp från en stol eller ur en soffa och när man sitter vid köksbordet så får man använda armarna för att häva sig upp för man har för ont i knäna och i fötterna. Man blir ganska duktig på att finna lösningar i allt man gör.

Alltid en ursäkt för att kunna gå vidare och köra på som vanligt fast det är inte vanligt längre.
Det sista 6månaderna har det gått snabbt utför för min egna del och jag vet inte vad som har gjort detta, att det har blivit så.
Men det värsta är nog när man svamlar, sluddrar i talet eller när man förflyttar sig och benen vill liksom inte följa med och man tar snedsteg, som när jag stod i en kö i snabbköpet.

Jag skulle bara handla något litet eftersom jag skulle till jobbet. Där står jag i kön och skall förflytta mig framåt, då händer det som jag avskyr så, jag trampar snett som jag vore full och alla som står i kön brevid mig och i samma kö tittar på mig som om jag vore full, GUD vad jag skämdes!!!

Att hantera smärtan går något så när, men detta med talet och gångsvårigheterna är jobbigast eftersom detta kan jag inte styra över, det bara kommer och folk ser och hör och funderar vad jag håller på med.

På jobbet har man först skojat om mig och med mig, men när jag har berättat mitt problem så skäms dom och visste inte bättre. Nä hur kuunde dom veta sådant om mig när jag inte berättar först, utan min berättelse kommer oftast efteråt, efter händelsen.

Jag vill vara den jag var tidigare, inte den person som jag är idag!!! Jag vill kunna springa på utställningar, ha det höga tempot och ha skoj, inte som en pensionär som har svårt att röra sig. Fattas bara rullator snart känns det som.

Ursäkta, men j*vla kropp!!!Jag verkligen hatar det här, jag har inte bett om att få leva så här!!
Dessutom vägrar jag att känna efter och jag vill jobba och stå i även om jag kan få mera ont. Tiden får utvisa vad som händer.

För att återgå till när jag pratade med Ulla-Britta!! Det var så roligt att få prata med dig!!! Vi pratade en lååååång stund som vi gjorde tidigare *ler stort*
Som vanligt pratade vi stamtavlor, hundar men också om sjukdom och att man skall vara rädd om sig och om varandra!!!

Tack Ulla-Britta, det var verkligen underbart att få prata med dig!!!

Efter Ulla-Brittas och min pratstund skulle Ulla-Britta vila sig och jag sa till henne att hon skulel ta sina tabletter så hon kunde sova, det hade hon redan gjort medan vi pratat *ler*
Även jag somnade och sov en timme idag, det är inte likt mig alls!!

Senare under kvällen så har Matilda och jag varit på Säva Ridskola och Matilda ridit, nu är detta avklart och vi åkte hem och fikade, nu sover Matilda och jag skall lägga mig snart!

Imorgon kommer Cecilia och Saga, till Arnes stora glädje. Saga och Arne leker som bara den ihop. Dom verkligen älskar att leka med varandra!!
Själv skall jag sova en stund på förmiddagen även om Cecilia och Saga är här för jag skall jobba imorgon natt och på torsdagsnatt.

Vi syns!