Vår Blogg

Tänkte att jag skulle sätta fart med bilderna och uppdatera min hemsida, men det blev sova av istället.

När man känner entusiasten i sig att vilja göra något och så säger kroppen att nu skall jag sova, vilket jag inte vill.

Ringde några samtal på morgonen, därefter satte jag mig vid datorn, skrev några inlägg och sedan blev det stopp.
Det blev bara att gå och lägga sig.

Har jobbar lördag morgon, kände mig så pigg och det var så underbart roligt att jobba.
Kan man ÄLSKA sitt jobb????
Låter otroligt dumt, men jag verkligen super gillar mitt jobb!!! Så otroligt roligt hade vi det, läkarna, personalen och patienterna!!! Patienterna tyckte att vi hade en härlig stämning och en av ungdomarna som skadat sig i läppen tyckte att vi var "hård". Jag jobbade på Kirurgen under lördagen och det var en killen från boxningstävling som hade kommit in för sin spruckna läpp som behövdes sys.
Doktorn sa, men jag är ju snäll och inte hård. Jag förklarade att i hans språk så betydde "hård" en tuff och härlig människa, alltså något positivt. Ojj, vad vi skrattade tillsammans och vad roligt vi hade. Jag kände själv hur bra jag faktiskt mådde i min kropp som annars värker. Jag blev så glad av detta också att jag faktiskt inte hade sådan värk som jag normalt har när jag jobbar.

Kanske tog jag i mer eller så var det bara så att ett arbetspass räckte för mig, jag vet inte.

När jag kom hem på lördagen kände jag av kroppen och inte blev det bättre varken på kvällen, natten eller på söndags morgonen.

Jag gick till jobbet ändå, jobbade kväll på söndagen.
Jag var på medicin och jag jobbade ihop med en gotlänning *ler* Han är super trevlig och vi pratar om gotland och om hur jag hade när jag var och träffade min vännina (låter fint vaaaaa), super vännen Ulla-Britta.

Värken var gräslig i kroppen och jag visste inte om jag skulle sitta, stå eller ligga, tog några piller och körde vidare.
Det sista av mitt arbetspass var tungt!!

Följde med en läkare som lämnade ett tungt besked till den drabbade och för hans anhörig, troligen metastaser.

Och jag gav dom några råd och att man skulle ringa sina barn som skulle komma dit till sjukhuset, därefter skall man gå hem och slå av allt detta när man kommer hem.

Så klart att även mina tankar gick till min vän Ulla-Britta i detta sammanhang och jag tänker på hur orättvisst livet kan vara och hur lite vi tar vara på livet. Man skall bara gör si eller så och bara detta först.

Idag är inte kroppen snäll alls, värk över allt. Kanske jag skulle ha lyssnat på kroppen igår och inte kört på så, fast jag har också bra arbetskamrater som ställer upp och hjälper till. Man måste ju försöka, kanske går det över??!!!!

Hoppas jag kan fixa bilderna imorgon och hemsidan!!!

Kram till Er alla