Vår Blogg

Emma sprang bort igår när hon egentligen ville in, hon blev livrädd för snöslungan vilket kan vara förståligt men båda jag och min sambo var ut flera gånger och ropade på henne.

Nu skall det sägas att Emma är extremt rädd och skygg av sig och kommer bara när hon känner sig trygg. Hon är livrädd för dammsugaren och får då panik om hon är inomhus så hon måste ut till varje pris.

Hon kan tvärvända i dörröppningen om hon vill in och så står någon hund där eller hon känner lukten efter dammsugaren även om den är borta, undan plockad.

Så efter många försök att få in henne med både skinka och skrammel påse som är min inkallning, så hördes inget mjauande utan skogen var så tyst som den kunde bli och så även runt omkring oss.

Vi blev tvungna att gå och lägga oss och sedan imorse trodde vi att hon ville in, men hon var inte på verandan och hela dagen idag har jag letat och letat runt omkring oss där vi bor, ropat och lockat på alla möjliga sätt, men ingt mjauande utan alldeles tyst.

Åjj, vad man hatar tystnaden vid sådana stunder, när man så förhoppningsfullt väntar på att Emma skall mjaua som hon alltid gör när hon vill komma fram.

Kvällen kom och det knöt sig i magen och jag gjorde ett tappert försök igen, ensam letande efter Emma, lyssnade tappert efter ett mjauande...............................

till slut så hörde jag ett mjauande i skogen, mina tankar for iväg och jag tänkte att hon kanske hade i sin rädsla sprungit upp i ett träd och inte kunnat komma ner från trädet. Jag kallade på Emma med mina lockrop och "pratade" med henne, jag hörde hennes mjauande mer och mer och mitt hjärta slog snabbare och snabbare och min högsta önskan var att hon skulle komma fram nu.

Jag ville så gärna få in henne i värmen nu när det var -8grader ut och Emma hade varit ute över ett dygn nu.

Till slut så kom hon fram hoppande från skogen och hoppade i den höga snön, då kan jag inte möta upp henne för då kommer hon inte fram utan jag fick backa till verandan och locka på henne igen och när hon är vid dörren så kan jag få ta henne i min famn.

Gissa om jag blev glad!!!!
Så himla skönt att få ha henne inne igen, välbehållen var hon och inte blöt alls utan hon har nog suttit under en gran eller något annat och tryckt hela tiden, fast jag har ropat så under dagen!!