Rädsla
2009-10-26 @ 10:26:31
I fredags så hade grannen besök som skulle träna vallning på hennes får och den som besökte grannen hade flera hundar med sig var på dessa hundar satt i bilen och skällde, krafsade i bilen och ylade/grinade..................
Det gjorde att våra hundar funderade starkt var som lät och varför detta läte höll på så länge. Först så reagerade Mallow och Arne med att skälla och Mallow reste lite ragg och for mot grannens tomt, fast vi har stängsel så det gick inte att komma längre än vid tomtgränsen.
Alice däremot blev rädd och for in på våran veranda och skällde för att det var otäckt!
Jag lugnade Mallow och Arne så efter första reaktionen så blev dom kool lugna och brydde sig inte alls om detta, för även om det lät förfärligt om bilen med dom hundarna som var där så lät det dessutom ute på vallningen där hunden som vallade skällde också, så det var inte bara på ett ställe det kom oljud ifrån.
Alice var mera svårövertygad att det inte var farligt, men jag lockade ut henne på tomten och berömde henne utan att vara "nervöst" överrösande beröm för det skall ju bara vara beröm med lugn och harmoni som stärker hunden annars tror dom att man har blivit rädd själv.
Jag "tvingade" Alice att gå ut mera mot det farliga- tomtgränsen och ju mera hon gick närmare desto mer gav jag henne beröm men jag lekte och hade roligt med hundarna där det var som pressande för Alice för att förknippa det roliga istället.
Det går inte att vara mjuk och snäll mot Alice när man skall få henne att övervinna sin rädsla utan man måste vara lugn och bestämt och vara lilte krävande av henne, då får jag henne att lyssna och får henne att göra det jag vill!!
Här tar Alice stöd av Arne när det skäller och låter så på grannens sida.
Här sitter Alice på trappan för att vara lite säkrare, när hon befinner sig här på trappan så vågar hon inte riktigt ut till det farliga, utan säkrar sig med trappan, som är hennes trygghet.
Nu är det alldeles för läskigt enligt Alice och hon står närmast dörren som går in till huset! Enligt henne så får det vara nog nu och hon vill gå in och fly från rädslan.
Även om Mallow står först i frontlinjen så vill inte Alice alls längre utan vill inte ens sitta på trappan som hon gjorde tidigare. Hon har backat i sin övervunna rädsla och ger liksom upp!
Nu har hon mig som matte, som är den där tråkiga och jobbiga typen som vill jobba bort detta med rädslan och ger sig inte heller, en nackdel för Alice först men senare så övervinner ju Alice sin rädsla och då är det ju inte lika jobbigt!
När Alice försöker fly från det otäcka så blir hon låg i kroppen med hängande svans, dock inte en svans som hon bär under sig mellan benen för det gör hon aldrig och dessutom blir hon lång i kroppen som en tax.
När jag nu kräver henne att konfronteras med sin rädsla genom att sitta kvar nära mig för att se och höra det som låter- grannensbesöks hundar och att dom faktiskt inte kommer över till oss och anfaller oss. När hon nu inser att detta ljud kommer inte över till oss, utan det "bara" låter så blir allt så mycket bättre för Alice! Även om hon har upp en tass i luften, för en är hon inte helt övertygad:)
Det gjorde att våra hundar funderade starkt var som lät och varför detta läte höll på så länge. Först så reagerade Mallow och Arne med att skälla och Mallow reste lite ragg och for mot grannens tomt, fast vi har stängsel så det gick inte att komma längre än vid tomtgränsen.
Alice däremot blev rädd och for in på våran veranda och skällde för att det var otäckt!
Jag lugnade Mallow och Arne så efter första reaktionen så blev dom kool lugna och brydde sig inte alls om detta, för även om det lät förfärligt om bilen med dom hundarna som var där så lät det dessutom ute på vallningen där hunden som vallade skällde också, så det var inte bara på ett ställe det kom oljud ifrån.
Alice var mera svårövertygad att det inte var farligt, men jag lockade ut henne på tomten och berömde henne utan att vara "nervöst" överrösande beröm för det skall ju bara vara beröm med lugn och harmoni som stärker hunden annars tror dom att man har blivit rädd själv.
Jag "tvingade" Alice att gå ut mera mot det farliga- tomtgränsen och ju mera hon gick närmare desto mer gav jag henne beröm men jag lekte och hade roligt med hundarna där det var som pressande för Alice för att förknippa det roliga istället.
Det går inte att vara mjuk och snäll mot Alice när man skall få henne att övervinna sin rädsla utan man måste vara lugn och bestämt och vara lilte krävande av henne, då får jag henne att lyssna och får henne att göra det jag vill!!
Här tar Alice stöd av Arne när det skäller och låter så på grannens sida.
Här sitter Alice på trappan för att vara lite säkrare, när hon befinner sig här på trappan så vågar hon inte riktigt ut till det farliga, utan säkrar sig med trappan, som är hennes trygghet.
Nu är det alldeles för läskigt enligt Alice och hon står närmast dörren som går in till huset! Enligt henne så får det vara nog nu och hon vill gå in och fly från rädslan.
Även om Mallow står först i frontlinjen så vill inte Alice alls längre utan vill inte ens sitta på trappan som hon gjorde tidigare. Hon har backat i sin övervunna rädsla och ger liksom upp!Nu har hon mig som matte, som är den där tråkiga och jobbiga typen som vill jobba bort detta med rädslan och ger sig inte heller, en nackdel för Alice först men senare så övervinner ju Alice sin rädsla och då är det ju inte lika jobbigt!
När Alice försöker fly från det otäcka så blir hon låg i kroppen med hängande svans, dock inte en svans som hon bär under sig mellan benen för det gör hon aldrig och dessutom blir hon lång i kroppen som en tax.
När jag nu kräver henne att konfronteras med sin rädsla genom att sitta kvar nära mig för att se och höra det som låter- grannensbesöks hundar och att dom faktiskt inte kommer över till oss och anfaller oss. När hon nu inser att detta ljud kommer inte över till oss, utan det "bara" låter så blir allt så mycket bättre för Alice! Även om hon har upp en tass i luften, för en är hon inte helt övertygad:)
Kommentarer
Trackback
